Jätteskoj med en rejäl reflektion som sätter mig på prov!!
Jag visste inte hur jag skulle presentera mitt svar på ditt inlägg så jag gjorde vad jag tror blir bäst, vilket blev en ny post. (läs svar/kommentar på föregående post)
1.Jag anser inte att något nödvändigtvis behöver förmedlas av Kristus för att förklaras som objektivt sant. Men vad finns det då för skäl att sluta sig till en tro om sanning? Kanske är din tanke att jag ska tolka din fråga i ljuset av Kristus (att frågan gäller livsexistensiella frågor?) men annars menar jag att tex matematiken och fysiken i mycket kan förklara objektiva sanningar utifrån de kriterier som används för detta. Vänder vi på steken tror jag inte heller att naturvetenskapen kan förklara alla frågor objektivt, frågor som ligger utanför sfären av vad vi vetenskapligt kan redovisa. Här kan dock Skriften förklara en sanning som förmedlas av Kristus.
2.En objektiv sanning kan ju i ett paradigmskifte mista sin självklara roll när den ersätts av en ny. Ett känt exempel som vi alla känner till är Galilei och solens och jordens plats i solsystemet. Jag behöver väl knappast göra en större utlägging om detta. Jag tror att det inte är helt ovanligt att somliga resonerar som så att sanningen är endast sann tills dess att den motbevisas i takt med att naturvetenskapen hjälper oss att förstå vår omgivning mer och mer.
3/4. Att skilja på förnuft och tro är svårt eftersom de är väldigt närbesläktade och ofta är beroende av varandra. Definitionen på hjärta är jättesvårt och kan nog variera beroende på sammanhang. Med hjärta menar jag i mitt resonemang vad man har tro till (över sitt förstånd). Det finns händelser och sanningar i Bibeln som på ett förnuftigt/vetenskapligt förhållningssätt lätt skulle kunna avvisas. Tex när Jesus går på vatten eller förvandlar vin av vatten eller varför inte när Jesus uppväcker Lasarus från döden. Men eftersom jag finner Bibeln som sann i sin helhet, för vilka jag finner goda själ att tro så (på ett förnuftigt förhållningssätt) tycker jag att det finns goda själ att ha tro för att de ovan nämnda mirakler (där det krävs tro i hjärtat) är sanna.
Om Gud talade till mig om något jag finner vara oförnuftigt måste jag ändock tro det vara sant. Förnuftet är inte alltid överordnat tron i hjärtat. Om Gud sade till mig att kliva ur båten för att gå på vatten skulle jag finna detta tämligen oförnuftigt och med hjärnans mått se en total omöjlighet framför mig. Men jag kan i detta senario välja att ha tro för det ändå. Jag har ju redan på ett förnuftigt tillvägagångssätt kommit fram till att den gud jag tjänar är sann och lever. Det är i grunden förnuftet som som mynnar ut i tro. Man MÅSTE ha goda skäl för sin tro annars slutar man trolös.
Det blir spännande att höra dina tankar kring mina svar..och er alla som vill deltaga i reflektionerna!
måndag 19 februari 2007
Svar på Peters inlägg om sanning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tjabba, jag skall kommentera inom kort. måste bara säga att dina besökare är ruttna på att kommentera. det är på gränsen till oförskämt. kanske dags att säga upp vissa kontakter?
Jag kan inte säga upp mina kontakter då de har lika goda skäl som jag till detta. Jag ska bli bättre på att kommentera andras inlägg först och se vad som händer med mina inägg då
Först måste jag framhålla att det inte är direkt inbjudande att ta del av diskussionen med tanke på de olika bloggposterna samt typsnittet, men jag tror mig ha lyckats överkomma detta och ska därför försöka ge mig in på ett område som genom historien har getts ett antal förklaringsmodeller.
Först frågar jag mig vad sanning är för någonting? Naturvetenskapen har mig veterligen aldrig presenterat några absoluta sanningar, de testar endast hypoteser och förkastar dem när de inte uppfyller rimliga krav på att fungera (när nu det är?), eller när bättre teser ersätter dem. Så, var det en absolut sanning att solen snurrade runt jorden? Nej, det faktum att Copernicus och Galilei hade en annan hypotes har medfört att vi förkastat den förra då den senare fungerade bättre. Betyder det att denna är sann? Inte med nödvändighet, men i dagsläget har vi ingen bättre. Så i nuläget grundar vi en typ av sanning i detta, men är den absolut?
Så vad är en absolut sanning?, och hur vet vi det? Att Jesus gick på jorden, dog och uppstod är ju enbart en tes bland många. Skillnaden blir när uppenbarelsen ger den sitt bifall, först då blir den absolut.
Finns det en allmänmänsklig erfarenhet som är en del av uppenbarelsen vilken vi kan grunda absoluta sanningar i/på? Vad säger ni?, och varför?
Tack för inläggen Peter. I slutet av ditt senaste inlägg skriver du: "Man MÅSTE ha goda skäl för sin tro annars slutar man trolös." För egen del har jag svängt fram och tillbaka i mina tankar kring apologetiken.
Men om du menar att var och en behöver ha förmågan att orientera sig bland argument och motargument kring den kristna tron så protesterar jag. För det första finns det många som inte har förmågan på grund av förståndshandikapp. För det andra finns barn och äldre som inte har utvecklat/behållt förmågan. Men dessa grupper visar ofta på en tro som jag bara har drömt om.
Man skulle kanske kunna säga: Tror man för mycket på sina goda skäl finns stor risk att man slutar trolös.
Tack igen för dina intressanta och tankeväckande inlägg!
marcush- identifieringen av vilka grunder ens tro vilar på har väl ingenting med apologetik att göra, eller?
Skicka en kommentar