Stor är du, herre, och högt lovad; väldig i kraft, och din vishet har ingen gräns. Och ändå vill en människa lova dig, en människa, ett ringa stycke av din skapelse. Sin dödlighet bär hon med sig, tecknet på sin synd bär hon med sig, tecknet på att du står de högmodiga emot, men ändå vill hon lova dig, denna människa, detta lilla stycke av din skapelse. Det är du själv som väcker henne till att vilja lova dig, ty du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig.
Ett stycke ur Augustinus av Hippos Bekännelser
4 kommentarer:
Nu börjar det hända saker här. Fint citata!
Jag kommer hem på tisdag vecka 8 och är kvar veckan ut. Hoppas att jag kan få den äran att träffa dig något under den tiden. Mvh
Kul att bloggen kommit i gång!
Håll ut, din födelsedagspresent är på g.
Jag glömde nämna att du också skall få dina femtio kronor som jag är skyldig dig.
En halv hunka betyder ju faktiskt en hel del för dig numera, nu när du och Rappo inte längre kan licensfuska i det fördolda.
Tack det samma. Vilken tur att ni andra fick en fortsatt bra kväll också. Inte för att man kan jämföra schlagerdängor med taizésånger, men men... :)
Föresten, har du Bekännelser? Vi har disskuterat lite kring den i filosofin i skolan och det skulle va kul att läsa lite mer.
Ha det fint
Skicka en kommentar