Jag tror bestämt att gårdagens parti schack var det senaste på så pass många år, att jag får blicka ända tillbaka på gymnasietiden för att få en klar bild över antagandet. Inte helt fel att då dessutom vinna detta! Med lite reflektion över dagens föreläsning om en moralfilosofisk teori, Utilitarismen, så kan jag konstatera att visst är jag hellre en deprimerad intellektuell än en lycklig idiot. Det tycks finnas något objektivt skönt med det lite mer reflektativa och undersköna, såsom poesi och schack, snarare än i "plock i pinn" och datorspel. Förkovra dig i det intellektuella, inte i det triviala. Annars har du missat en stor del av meningen med livet. -Säger en viss form av teorin.
Om jag inte skriver mer innan den 24:e så önskar jag alla glada besökare en riktigt God Jul!
Peter
2 kommentarer:
Säger en "viss form av teorin"?
Men vad säger du själv då?
Alternativ omskrivning av principen:
Hellre en bespottad, sanningssökande, melankolisk och ärlig avhoppare; än en lycklig, lurad, inställsam och omtyckt medlem som bara har två ord i ordförrådet: "underbar" och "underbart".
Hej anonym. Det vore trevligt om du kunde använda dig av en pseudonym eller liknande då det gör mig till en lycklig idiot i avseendet att det känns lite personligare och mindre förvirrande om två personer skriver anonymt :)
Jag är inte klar över frågan om det finns något objektivt bättre eller sämre mellan olika konstföremål, filmer, litteratur, musik etc. Är Mozart objektivt bättre än Vikingarna? Är Livet från den ljusa sidan objektivt bättre än Ghostbusters 2? I så fall i kraft av vad?
Jag är heller inte klar över om något intresse som en man eller kvinna kan besitta är objektivt bättre eller sämre än något annat. Jag tillägger i inlägget att det inte är min egen ståndpunkt därför att jag inte vet. Men det är tänkvärt. För det verkar rimligt att säga att det tycks som om det ändå existerar en fundamental skillnad i kvalitet mellan t ex Mozart och Vikingarna. Likaså mellan poesi och "plock i pinn".
Vad tycker du?
Din alternativa omskrivning är faktiskt intressant ur ett filosofiskt perspektiv och jag skulle tillämpa din princip in i det längsta. Det som är av betydelse är sanningen, oavsett måttet av lycka. Annars har Marx rätt när han säger att religionen är opium för folket.
Men jag vill tillägga, eftersom jag tror mig veta vad du konkret åsyftar, att jag inte vill tillämpa din princip i något konkret fall av den enkla anledningen att din senare beskrivning inte stämmer på alla som är medlemmar i detta konkreta fall.
Mvh
Skicka en kommentar