Jätteskoj med en rejäl reflektion som sätter mig på prov!!
Jag visste inte hur jag skulle presentera mitt svar på ditt inlägg så jag gjorde vad jag tror blir bäst, vilket blev en ny post. (läs svar/kommentar på föregående post)
1.Jag anser inte att något nödvändigtvis behöver förmedlas av Kristus för att förklaras som objektivt sant. Men vad finns det då för skäl att sluta sig till en tro om sanning? Kanske är din tanke att jag ska tolka din fråga i ljuset av Kristus (att frågan gäller livsexistensiella frågor?) men annars menar jag att tex matematiken och fysiken i mycket kan förklara objektiva sanningar utifrån de kriterier som används för detta. Vänder vi på steken tror jag inte heller att naturvetenskapen kan förklara alla frågor objektivt, frågor som ligger utanför sfären av vad vi vetenskapligt kan redovisa. Här kan dock Skriften förklara en sanning som förmedlas av Kristus.
2.En objektiv sanning kan ju i ett paradigmskifte mista sin självklara roll när den ersätts av en ny. Ett känt exempel som vi alla känner till är Galilei och solens och jordens plats i solsystemet. Jag behöver väl knappast göra en större utlägging om detta. Jag tror att det inte är helt ovanligt att somliga resonerar som så att sanningen är endast sann tills dess att den motbevisas i takt med att naturvetenskapen hjälper oss att förstå vår omgivning mer och mer.
3/4. Att skilja på förnuft och tro är svårt eftersom de är väldigt närbesläktade och ofta är beroende av varandra. Definitionen på hjärta är jättesvårt och kan nog variera beroende på sammanhang. Med hjärta menar jag i mitt resonemang vad man har tro till (över sitt förstånd). Det finns händelser och sanningar i Bibeln som på ett förnuftigt/vetenskapligt förhållningssätt lätt skulle kunna avvisas. Tex när Jesus går på vatten eller förvandlar vin av vatten eller varför inte när Jesus uppväcker Lasarus från döden. Men eftersom jag finner Bibeln som sann i sin helhet, för vilka jag finner goda själ att tro så (på ett förnuftigt förhållningssätt) tycker jag att det finns goda själ att ha tro för att de ovan nämnda mirakler (där det krävs tro i hjärtat) är sanna.
Om Gud talade till mig om något jag finner vara oförnuftigt måste jag ändock tro det vara sant. Förnuftet är inte alltid överordnat tron i hjärtat. Om Gud sade till mig att kliva ur båten för att gå på vatten skulle jag finna detta tämligen oförnuftigt och med hjärnans mått se en total omöjlighet framför mig. Men jag kan i detta senario välja att ha tro för det ändå. Jag har ju redan på ett förnuftigt tillvägagångssätt kommit fram till att den gud jag tjänar är sann och lever. Det är i grunden förnuftet som som mynnar ut i tro. Man MÅSTE ha goda skäl för sin tro annars slutar man trolös.
Det blir spännande att höra dina tankar kring mina svar..och er alla som vill deltaga i reflektionerna!
måndag 19 februari 2007
Svar på Peters inlägg om sanning
söndag 18 februari 2007
VAD ÄR SANNING?
"Då frågade Pilatus: Vad är sanning?"
och eko svarade - profeten teg.
Med gåtans lösning bakom slutna läppar
till underjorden Nazarenen steg.
Men gudskelov, att professorer finnas,
för vilka sanningen är ganska klar!
De äro legio, ty de äro månge,
som skänkt den tvivelsamme romarn svar.
Dock syns mig sällsamt, att det enda
sanna så underbart kan byta form och färg.
Det, som är sanning i Berlin och Jena,
är bara dåligt skämt i Hiedelberg.
Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka
Polonius med molnens gyckelspel:
"Mig tycks det likna si så där en vessla
- det ser mig ut att vara en kamel!"
Gustaf Fröding
Gitarr och dragharmonika, 1891
Frödings poesi folkliggjorde och bearbetade på ett konstnärligt sätt existentiella och filosofiska frågor. Eviga diskussioner kring ämnen som liv och död, sanning och lögn, mod och feghet, verklighet och illusion, behandlades på ett ytterst högt plan av Fröding.
Somliga bekänner sig till att sanningen/ar skiftar med tiden och visst är det så att jag skulle om jag rannsakar mig själv visst frågat Jesus samma fråga som Pilatus. Men om man inte frågar likgiltigt, utan med en ärlig och uppriktig längtan, så får man svaret från Jesus: "Jag är vägen, sanningen och livet". Det finns alltså om vi ska tro Jesus en objektiv sanning som är fullkomlig och övervärldslig som man med goda skäl kan ta till sig i sitt hjärta. Människan är inte kapabel att förstå allt, och därför sände Gud Anden som skall uppenbara för henne sanningen. Ta emot sanningens Ande!
och eko svarade - profeten teg.
Med gåtans lösning bakom slutna läppar
till underjorden Nazarenen steg.
Men gudskelov, att professorer finnas,
för vilka sanningen är ganska klar!
De äro legio, ty de äro månge,
som skänkt den tvivelsamme romarn svar.
Dock syns mig sällsamt, att det enda
sanna så underbart kan byta form och färg.
Det, som är sanning i Berlin och Jena,
är bara dåligt skämt i Hiedelberg.
Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka
Polonius med molnens gyckelspel:
"Mig tycks det likna si så där en vessla
- det ser mig ut att vara en kamel!"
Gustaf Fröding
Gitarr och dragharmonika, 1891
Frödings poesi folkliggjorde och bearbetade på ett konstnärligt sätt existentiella och filosofiska frågor. Eviga diskussioner kring ämnen som liv och död, sanning och lögn, mod och feghet, verklighet och illusion, behandlades på ett ytterst högt plan av Fröding.
Somliga bekänner sig till att sanningen/ar skiftar med tiden och visst är det så att jag skulle om jag rannsakar mig själv visst frågat Jesus samma fråga som Pilatus. Men om man inte frågar likgiltigt, utan med en ärlig och uppriktig längtan, så får man svaret från Jesus: "Jag är vägen, sanningen och livet". Det finns alltså om vi ska tro Jesus en objektiv sanning som är fullkomlig och övervärldslig som man med goda skäl kan ta till sig i sitt hjärta. Människan är inte kapabel att förstå allt, och därför sände Gud Anden som skall uppenbara för henne sanningen. Ta emot sanningens Ande!
fredag 9 februari 2007
Stor är du, herre, och högt lovad; väldig i kraft, och din vishet har ingen gräns. Och ändå vill en människa lova dig, en människa, ett ringa stycke av din skapelse. Sin dödlighet bär hon med sig, tecknet på sin synd bär hon med sig, tecknet på att du står de högmodiga emot, men ändå vill hon lova dig, denna människa, detta lilla stycke av din skapelse. Det är du själv som väcker henne till att vilja lova dig, ty du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig.
Ett stycke ur Augustinus av Hippos Bekännelser
onsdag 7 februari 2007
mitt första ordbajs
Kul att få så mycket reaktioner på mitt ickeskrivande. Utan dessa skulle jag förmodligen inte sitta här och knappa på mina tangenter. Varför är det så viktigt vad andra tycker om mig? Är det därför jag sitter här och är alla till lags, eller är det av min egen tillfredställse. Jag har haft en ledig dag idag, gått orakad och oduschad, i mjukisbyxor och oputsade glasögon, tvingats ta tag i saker som tvätt och diskning ( vid sidan av allt slappande) därför att jag har kommit till den punkten då jag står inför ett val av att antingen köpa nya kalsonger (som jag gjort såå många ggr) och nya bestick eller att ta mig i kragen och diska och tvätta. Det är en stark motivation till att få dessa saker gjorda - nu går det helt enkelt inte längre, jag har vänt bak och fram två ggr nu.
Ikväll har jag hängt med min kära vän Josef och efter fyra Prison Break-avsnitt, varav jag sett tre sen tidigare, sitter jag nu och filosoferar om varför jag på så lätta fötter kunde dammsuga lägenheten sen jag visste att han skulle komma över. Vi har ju varit vänner i en mindre evighet- han tål väl lite dammtussar på golvet va? Nää, jag ville att han skulle känna sig välkommen här i mitt hem, det var därför jag gjorde det med en iver som allt för sällan skådas - inte för att han ska tycka bättre om mig.. Inte sagt att du inte är välkommen om du kommer på en ostädad dag. Tro mig -Välkommen!!
Ikväll har jag hängt med min kära vän Josef och efter fyra Prison Break-avsnitt, varav jag sett tre sen tidigare, sitter jag nu och filosoferar om varför jag på så lätta fötter kunde dammsuga lägenheten sen jag visste att han skulle komma över. Vi har ju varit vänner i en mindre evighet- han tål väl lite dammtussar på golvet va? Nää, jag ville att han skulle känna sig välkommen här i mitt hem, det var därför jag gjorde det med en iver som allt för sällan skådas - inte för att han ska tycka bättre om mig.. Inte sagt att du inte är välkommen om du kommer på en ostädad dag. Tro mig -Välkommen!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)