“Before Elvis, there was nothing.” – John Lennon.
Älskad av många, saknad av många. Elvis berörde på alla sätt Amerika och världen från sitt första framträdande till sitt sista. Elvis Aaron Presley föddes 1935 i ett fattigt hem i Memphis tillsammans med sin tvillingbror Jessie Garon som var död vid födseln. Saknaden av sin bror, trots att de inte har några minnen att dela, är något Elvis bär med sig genom hela livet. Ett tomrum som han försöker fylla på olika sätt och kanske infinns, jag vet inte, skuld för att han fick leva och inte brodern. Elvis och hans familj går med i the Assembly of God Church och här befästs den gudstro som han sedan bär med sig genom livets alla prövningar. Härifrån inspireras han musikaliskt men även från alla olika lokala bluesmusiker och countrymusiken som han pejlar in på radion hemma. Han utmärker sig i skolan genom att han har längre hår än alla andra, låter polisongerna växa ut (vilket är helt oaccepterat), klär sig från den kända klädbutiken Lansky’s på Beale Street och kryddar det med sin udda personlighet, charm och otroliga röst. Redan i tonåren drar han blickarna till sig. Han ser Dean Martin som den ultimata karaktären att se efter. För Elvis var hans image allt. Ett citat från Elvis bekräftar detta – "In a tuxedo, I’m a star. In regular clothes, I’m nobody".
Innan han spelar in den berömda singeln ”That’s All Right” på Sun Records har han redan gjort tappra men mindre lyckade inspelningar hos Sam Phillips. Den där singeln som lastbilschauffören enligt myten ville spela in som födelsedagspresent till sin mor var i själva verket ”My Happiness” och inte ovan nämnda låt. Ambitionerna var att Sam kanske kände till något band som behövde en sångare och de skildes efter inspelningen och Elvis väntade på det där samtalet som skulle förändra allt men som inte kom. Detta var sommaren 1953. Sporadisk kontakt uppstod dock och ett år senare kunde han spela in ”That’s All Right”. Nu hade Sam sin nya singel som han ville lansera och ev. skulle en ny stjärna födas så nu var det bara att kontakta Dewey Phillips – den bästa Dj:n i Memhpis som ledde det populäraste radioprogrammet varje kväll mellan 21 och 24. Sam Phillips har berättat hur han fick besök sent på kvällen av Dewey, korkade upp en Jack Daniel’s, och berättade om en ny kille som han ville att han skulle lyssna på. Självklart kände han till ”That’s All Right” med Artur ”Big Boy” Crudup som han själv spelat på radiostationen men detta – det var annorlunda. Han bad att få lyssna på låten en gång till från början till slutet. Och igen. Och igen. Var han knäpp, eller var detta det bästa han någonsin hört? De två höll inte uppe mycket till konversation den kvällen och tre på natten skildes de. Tidigt nästa morgon får Sam ett samtal från Dewey och han berättar att han inte sovit en blund i natt. Han kan inte sluta tänka på den där fylliga rösten som ekar i huvudet på honom.
De släpper singeln och succén är ett faktum. Elvis blir stjärna över en natt och alla känner snart igen honom i hemstan. Nästa stora steg i karriären är hans framträdande i Ed Sullivan Show – USA’s populäraste TV program. Året är 1956 och programmet konstaterar det högsta antalet tittare hittills i historien. Han medverkar totalt i tre program och det som gör detta så välkänt och klassikt är att Elvis klipptes från midjan och upp pga hans höftrörelser.
1958 hinner han precis spela in sin första film King Kreole och rycker sen in i armen och blir stationerad för tjänstgöring i Tyskland i två år. Han ville göra detta på samma villkor som alla andra. Han var redan då en stor fixstjärna (världens första!!) så det är som om Justin Timberlake skulle rycka in idag – vilket inte finns på kartan. Det är här han första gången träffar sin blivande hustru Priscilla.
Under sextiotalet spelar han in de flesta av sina dryga 30 filmer. Han gör att avbräck från att uppträda live och gör istället musik genom att spela in soundtrack till sina filmer. Innan M-TV fanns som plattform var man som musiker väldigt begränsad med att kunna nå ut med sin musik och Elvis var en pionjär som insåg (ensam eller tillsammans med agenter) att detta var nyckeln till framgång i båda branscherna. Elvis spelar mest in vad man kan klassificera som romantiska drama/komedier. Det grämer honom att han inte riktigt får det erkännande han tycker att han förtjänar som skådespelare och tröttnar tillslut på dessa typer av filmer som väldigt tydligt placerat honom i ett fack. Han söker ett tag efter manuskript för seriösa filmer där hans kvaliteter ska få lysa ut. Det är tyvärr mycket trassel med agenter och dylikt och han hittar ingen som vill producera dessa filmer då man tycker att de rätta pengarna finns i den typen av film som han hittills har gjort – med tillhörande soundtrack. Vidare ska tilläggas att det rör sig om astronomiska summor. Elvis skriver inte filmkontrakt under 1 miljon dollar (på 60-talet!!) plus intäkter för sålda album etc. Han tröttnar emellertid på filmbranschen och 1968 återfinns en av hans största framträdanden kallad ”-68 Comeback Special”. Året innan gifter han sig med sin stora kärlek Priscilla. 1970 kan den amerikanska publiken (han uppträdde aldrig utanför Amerika) åter få ta del av the King då han börjar uppträda i sin välkända vita skrud via scenerna i Las Vegas. Här har han enligt mig sin absoluta höjdpunk i karriären. Konsertera han spottar ut på löpande band är helt fenomenala!! Han orkar dock inte riktigt med den otroliga press som är både självskapt (Elvis beskrivs som enorm perfektionist) och den press som härleds utifrån. Elvis lever ett stökigt barnalikt liv och vägrar helt enkelt växa upp. Den så kallade The Memphis Maffia följder tätt i hans spår, dag in och dag ut. Det är för den ovetande igen maffia i egentlig mening utan hans närmaste vänner (som är avlönade) som bor tillsammans med Elvis och Priscilla i Graceland. Detta är naturligtvis någonting som går Priscilla på nerverna och det är alltid full fart i hemmet. Elvis börjar väldigt tidigt med olika preparat som skrivs ut av läkare. Piller som gör honom piggare och piller för att kunna sova. Livsstilen är påfrestande då Elvis går upp på eftermiddagen i och med är uppe hela natten och festar. Matvanorna är också en bidragande orsak till kollapsen som sedan följer. Maten, sömnbristen, psykiska pressen, skilsmässan driven av Priscilla, de olika preparaten, gör tillslut att Elvis går bort bara 42 år ung. Elvis är för evigt skriven i musikhistorien som en av de absolut största. Det gäller oavsett om man giller Elvis eller inte. Men vad var det han sjöng egentligen? Sam Phillips säger – It’s not black, it’s not white, it’s not pop, it’s not country”. Elvis personifierar Rock&Roll och han gjorde det på ett sätt som ingen tidigare gjort.
Det vidare intressanta i det som Sam Phillips säger är när man kopplar ihop det med vad Elvis betydde för ett Memphis med en grov majoritet svart befolkning som levde i ett förtryck och stora orättvisor (detta gällde också stora delar av USA). På femtiotalet var Memphis i det mesta uppdelat svart-vit. På bussen, i skolan, på bion etc etc. Elvis musik attraherade båda dessa delar av befolkningen och blev på så sätt en plattform för dessa att integrera. Någon lär ha sagt att Elvis var vit men sjöng som en svart. Detta är på något sätt nyckeln i att han lyckas så väl. En svart Elvis hade tyvärr aldrig nått samma framgång då han aldrig skulle blivit accepterad av den vita publiken. Han är en pionjär – en som gick först. Ingen annan artist har heller lika många imitatören som Elvis och facinationen av och mystiken kring Elvis fortsätter att hägra människor runt om i hela världen.
Uppskattningsvis har Elvis sålt ca 1 miljard skivor över hela världen, vilket är mer än någon annan artist i musikhistorien. Bara i USA har Elvis släppt 150 album och singlar (det finns albumsläpp som gjorts i enskilda länder) som sålt antingen guld, platinum eller multiplatinum. Han medverkade i 33 långfilmer. Nedan följer ett utdrag från Recording Industry Association of America’s hemsida, riaa.com, som är organisationen som ger ut dessa bemärkelser för att ge en klar bild av vad som erfordras för dessa utmärkelser:
The RIAA® Gold® and Platinum® Awards program was launched in
Nu är jag uppstånden i bloggvärlden! Det var ett tag sen sist och mycket har förstås hänt. Nu sitter jag vid mitt skrivbord och kan inte finna något bättre att göra en att göra comeback via bloggen. Senast jag skrev var 25 februari så jag skall uppdatera och försöka hålla vid liv detta försök till en blogg.
Sen sist så har jag hängt tillbaka min rock, ställt tillbaka mina kängor. Istället har jag tagit fram skinnjackan men mina sneakers används året runt. Brorsans värnplikt är snart över liksom studenternas gladlynta sång bara ligger runt hörnet och semestern är inplanerad lagom till säsongens solglasögonkampanjer drar igång. Nu är dagen längre – natten kortare.
Denna vinter tycks mina utemöbler stått ute hela vintern så där kunde jag bespara mig besväret att ställa ut dem, men nu tycks min uteplats (redan!!) vara invaderad av ogräs. Mamma har som tur är lovat att ta hand om dem!
Jag har en mycket angenäm tid framför mig. Det minsta jag kan säga är att ljuset kan skådas i tunneln. Jag har nu tre månader kvar att fullfölja hos min arbetsgivare varav jag har beviljats fem veckor semester - mycket glassigt alltså! Att sommaren är på frammarsch gör mig inte speciellt deprimerad då jag kan sitta ute på min uteplats och läsa – eller i stadsparken för den delen - vilket jag älskar. Av de veckor jag har semester är två veckor inplanerade över midsommar. Något kul måste alltså ske då. De övriga veckorna ligger lite senare i kalendern, nämligen augusti. När jag går på semester i augusti så säger jag också tack och adjö till Blic. Jag har då tjänstgjort i
2 ½ år och kan blicka tillbaka förnöjsamt på tiden som optikerassistent och jag tror också att jag går med flaggan i topp.
Det ska tilläggas innan jag avslutar denna post att jag flyttar till Eindhoven i slutet av sommaren för att läsa till sjukgymnast på Fontys University som kommer att uppta min närvaro och berika mig under fyra år :)
